Kristina Nilsson. Foto: Fondia.
Varje dag går nära en fjärdedel av alla lastbilar i Europa tomma, antingen på väg hem eller mellan laster. I syfte att öka transporteffektiviteten och öka fyllnadsgraden inom godstransporter, har regeringen gett Trafikverket uppdraget att utreda möjligheten att dela data mellan logistikföretag. Att konkurrerande bolag delar information med varandra (så kallat horisontellt samarbete) är dock inte helt oproblematiskt med hänsyn till befintlig lagstiftning. Den första delrapporten i projektet identifierar ett antal legala hinder, främst inom sekretessområdet och personuppgiftsskyddet (GDPR) men också i den konkurrensrättsliga lagstiftningen.
Vissa hinder bör gå relativt enkelt att övervinna. Frågan om personuppgiftsskydd bör kunna lösas genom att avidentifiera data. Även information som omfattas av sekretess (exempelvis försvarshemligheter) bör kunna undantas från statistiken eller lämnas i en form som inte avslöjar hemligheter. I min mening är därför den konkurrensrättsliga frågan det största hindret för att dela information.
Horisontella samarbeten innebär att företag i samma handelsled samarbetar, exempelvis två grossister, två transportörer eller liknande. Men karteller som flygkartellen och asfaltskartellen är exempel på förbjudna horisontella samarbeten, där konkurrenters informationsutbyte hämmat marknadsutvecklingen. Konkurrensrätten syftar till att hindra att konsumenter drabbas negativt. Allt agerande som innebär en konkurrensbegränsning och kan ge högre priser eller mer begränsat utbud är förbjudet.
Men är det inte så att informationen också skulle kunna främja konkurrensen? Hindrar dagens lagstiftning en samhällsutveckling som främjar miljön?
Konkurrensrätten bygger på principen att varje företag oberoende ska besluta hur de ska att agera på marknaden, och ha möjlighet att anpassa sig till sina konkurrenters nuvarande och förväntade uppträdande. Konkurrensrätten tillåter dock inte att företag försöker säkra framgångsrika affärsbeslut genom informationsutbyte med konkurrenter.
Samtidigt innehåller lagstiftningen undantag där vissa beteenden, som kan ses som konkurrensbegränsande, ändå är tillåtna. Allt beror på effekterna och vilka fördelar som kan uppnås. Om ett samarbete har konkurrensfrämjande fördelar som uppväger de konkurrensbegränsande effekterna kan samarbete tillåtas.
Utbyte av strategisk information omfattas med större sannolikhet av förbudet än annat informationsutbyte. Strategisk information kan t ex handla om kapacitet, kostnader eller efterfrågan. Även om informationen redan finns tillgänglig på marknaden, till och med om staten samlar in den, kan utbytet strida mot samarbetsförbudet.
Att staten samlar in data är inte olagligt i sig, men om transportörer eller andra logistikaktörer använder informationen blir det i många fall olagligt. Informationen ska ju dessutom enligt uppdraget samlas in för att delas mellan logistikbolag (konkurrenter). Så syftet med informationsutbytet är svårt att uppnå med nuvarande lagstiftning.
Vad ska då gå först – miljö och effektivitet eller konkurrensrättsliga aspekter? Tja… Det får framtiden (och politiken) utvisa…
Av Kristina Nilsson
Kristina Nilsson är jurist med inriktning på avtalsfrågor inom transport och logistik på Fondia