Rikard Engström, Svensk Sjöfart, Johan Castwall, Stockholms hamnar och Johan Woxenius, Göteborgs universitet diskuterar ansvaret över hamninfrastrukturen. Foto: Klara Eriksson.
På Logistikläget 2018 spreds ett visst ljus över Sveriges hamnar och frågan om Sveriges sätt att äga och driva hamnar sätter käppar i hjulet för målen om ett effektivt transportsystem. “Hade man börjat om från början så hade staten tagit ett större ansvar” sa bland annat Johan Castwall, vd Stockholms hamnar.
Ur Intelligent Logistik nummer 4 2018 – vill du läsa mer: prenumerera här!
Det finns drygt 50 hamnar I Sverige, av varierande storlek. Idag ägs hamnarna i huvudsak kommunalt och samtidigt är det staten, via Trafikverket och Sjöfartsverket, som ansvarar för de transportslag som hamnarna som noder knyter ihop. Det gör hamnarna till “vita fläckar” i infrastrukturen – utom statlig kontroll.
Frågan om denna ordning är optimal för att få till en effektiv transportkedja från hav till land, var i fokus vid panelsamtalet “Vem tar ansvar över hamninfrastrukturen?” på Logistikläget 2018.
– Hade man börjat om från början, då hade staten tagit ett större ansvar även för hamnarna. Man hade prioriterat stråk på ett helt annat sätt än idag, sa Johan Castwall, vd Stockholms hamnar.
Idag är det ganska mycket hagelbössa menar han.
– Man skvätter lite pengar hit och dit – rikspolitiken vill vara alla till lags och då hamnar det lite överallt, särskilt under ett valår, sa Johan Castwall och fick medhåll från övriga i panelen.
Rikard Engström, vd Svensk Sjöfart, menar att ser man på hamnen som funktion, och på en sådan fråga som hamnkonflikten i Göteborg som egentligen pågått ett 40-tal år, så är det allvarligt om sådana saker får fortgå bara av respekt för det kommunala självstyret.
– Det gör att systemet blir ganska svårtillförlitligt, man kanske ska vara förvånad över att det fungerar så bra som det faktiskt gör, sa Rikard Engström.
Göteborg i försvar
Enligt Johan Castwall hade hamnkonflikten inte gått att undvika även om staten tagit ett större ansvar.
– Jag tror att det hade varit ungefär samma sak – även om det hade funnits en ökad statlig samordning hade konflikten uppkommit ändå, sa han och menade på att man idag behöver lägga ut driften för containerhantering på internationella aktörer om man vill få volymer.
– Jag vill nog litegrann ta Göteborgs hamn i försvar, när de släpper ut driften är det ett försök att öka effektiviteten. Vi i Stockholm bygger ju en ny containerhamn just i detta ögonblick, och den driften släpper vi också ut på en privat aktör.
Som litet, kommunalt bolag har man inte själv förmågan att drifta en modern, effektiv containerhamn, menar han.
– Vi har inte det internationella nätverk som krävs för att attrahera den trafik och de volymer vi vill uppnå.
Internationell utblick
Att många svenska, kommunalägda hamnar sköter oljehamn och färjetrafik i egen regi är ingen slump – det är relativt okomplicerade verksamheter, menar Johan Woxenius, professor i sjöfartens transportekonomi och logistik på Göteborgs universitet
– Containerhantering är betydligt mer komplicerad och kräver mer utrustning och landverksamhet. Det finns bara fem, sex stora terminalaktörer globalt. Det är inget svenskt fenomen av vi utkontrakterar containerhamnar, sa han.
Ser man till hur det ser ut i andra länder finns det exempel på både kommualt, statligt och privat ägande av hamnar. Hamnkonflikter är inte heller ovanliga globalt.
– I Spanien är hamnarna statliga och de hade även dem en hamnkonflikt för några år sedan. Den slutade med att facket blev som ett bemanningsföretag och fackordföranden fick en klumpsumma varje år så får han se till att det bemannas i hamnarna, berättade Johan Woxenius, med en blinkning till Johan Castwall.
– Det hade du väl inte gillat Johan?
Fördel med mångfald
Även om de svenska hamnarna är en något vildvuxen och månghövdad skara är mångfald att föredra framför monopol, ansåg panelen.
– Det vi ser är att hamnarna nischar sig på olika sätt och det tror jag vi kommer se mer av. För varuägarna tror jag det är bra med konkurrens, sa Johan Castwall.
Frågan uppkom också om vissa strategiska hamnar kanske borde vara statligt kontrollerade. Paralleller drogs till flygplatserna, där staten kontrollerar ett tiotal strategiskt viktiga flygplatser genom det statliga bolaget Swedavia. Men medan luftgodset styrs mot Arlanda, enligt Göteborgsregionen på viss bekostnad av Landvetter, är det fri konkurrens som gäller på hamnsidan, men att alla satsningar skulle gå till de fem av EU utnämnda “core-hamnarna” vore inte att föredra.
– Såklart räcker det inte med fem hamnar, man behöver konkurrens, man behöver mångfald. Det finns Norrlandshamnar som inte är core-hamnar som är jätteviktiga för den industrin, men man måste titta på samhällsnyttan och effekten, vilka hinder man genom investeringar kan bygga bort i ett långsiktigt perspektiv, sa Johan Castwall.
Hamnsatsningar kommer
Idag ställer den internationella sjöfarten allt större krav på hamnarna: fartygen blir allt större, liksom godsvolymerna, och många hamnar bygger ut landinfrastrukturen och fördjupar farleder för att kunna hantera större fartyg och godsmängder: däribland: Göteborg, Stockholm Norrköping, Gävle, Trelleborg, Piteå, med flera.
Just nu är hamnarna i fokus i den svenska debatten och Rikard Engström menar sig se ett ökat politiskt intresse för hamnfrågan.
– Infrastrukturministern bjöd in hamnarna till samtal tidigare i våras. Det var första gången och det ser jag som ett tydlig signal om att regeringen förstått att man behöver agera, sa Rikard Engström som menar att kostnaderna för hamnarna har haft en förmåga att dra iväg.
– Men det är inte konstigt, vi är ett litet land med många hamnar och kan inte utnyttja stordriftsfördelarna fullt ut.
Han ser hamnarna som en pusselbit i att föra över gods från väg till sjö och att deras roll därigenom är oerhört viktig.
– Vi har Europas längsta kust och måste använda oss av den på ett smartare sätt och se till att vi får över mer gods på sjö, sa Rikard Engström.
Av Klara Eriksson
Ur Intelligent Logistik nummer 4 2018 – vill du läsa mer: prenumerera här!
Sveriges fem core-hamnar
EU har pekat ut fem s k core-hamnar för Sveriges del; som anses särskilt viktiga för den europeiska industrin och för att bygga ett stomnät av infrastruktur på viktiga transportstråk i Europa: De fem core-hamnarna är Göteborgs hamn, Stockholms hamnar, Trelleborgs hamn, Köpenhamn-Malmö hamn (CMP) och Luleå hamn. Hittills har dock inga riktade satsningar gjorts från nationellt håll för att stärka core-hamnarnas ställning och infrastruktur.
