Markus Larsson tycker att miljöskatterna har en given roll i kampen mot klimathotet. Foto Fores
Nyligen skrev tankesmedjan Timbro ett debattinlägg där de lobbade för sänkta miljöskatter. Nu ger Markus Larsson på tankesmedjan Fores svar på tal och menar att gröna skatter har en given roll i kampen för klimatet.
Intelligent Logistik refererar den 6/4 en debattartikel med titeln Timbro lobbar mot miljöskatter där Timbro menar att koldioxidskatten i Sverige är tre gånger för hög. Men Timbros beräkningar måste ha sammanställts innan klimatmötet i Paris, där världen enades om att skärpa utsläppsmålet till ”klart under” två grader, och då sju riksdagspartier i miljömålsberedningen enades om att Sverige år 2045 ska nå nettonoll i klimatpåverkan. Båda dessa mål är mycket svåra att nå med nuvarande policies, politik och priser. Med Timbros förslag om 70 procent sänkt pris på utsläpp blir det förstås inte lättare.
Klimathotet är så överhängande att vi behöver välkomna och påskynda en rad förändringar. Ny teknik behöver introduceras, beteenden ändras och utsläppskatter snarare höjas än sänkas. Höjda miljöskatter ger i sin tur utrymme för sänkta skatter på arbete. Med skatteväxlingen följer en potentiell välfärdsökning, vilket Lennart Flood, professor i nationalekonomi, utrett i Fores studie ”Optimala skatter och grön skatteväxling”. Dessutom görs en miljövinst av skatteväxlingen som även Timbro bör inse värdet av.
Timbro pekar på att borgerliga väljare är motvilja till skattehöjningar. Utifrån detta perspektiv är skatteväxlingen extra intressant. Vi sänker då skatten på arbete – som vi hoppas få mer av – och höjer skatten på klimatpåverkan och miljöförstöring, som vi vill ha mindre av. På sikt finns därmed utrymme för ett sänkt allmänt skattetryck.
Timbro menar att miljöskatterna överlag borde halveras. Utöver koldioxidskatten pekar man bland annat på bensinskatten som de vill sänka med 2,50 – 4,20 kr per liter. Det här är steg i helt fel riktning. I själva verket borde skatten stegvis höjas på fossila drivmedel, inte minst i tider av snabba prissänkningar på olja och kol.
Timbro tycker det är märkligt att ”idén om grön skatteväxling tillämpas med så lite skepsis även hos liberala partier”. Tvärt om är sänkta skatter på arbete och höjda miljöskatter utmärkta exempel på liberal politik och det är lika välkommet som logiskt att liberala partier nu lyfter fram värdet av en grön skatteväxling.
Timbro skriver att de industrier som berörs av miljöskatter ”lyder under samma logik som ekonomin i stort, med konsekvenser för tillväxt och sysselsättning”. Svenskt näringsliv delar inte den uppfattningen, utan ser hur koldioxidskatten lett till att företagen varit väl rustade för tuffare klimatkrav från lagstiftning och konsumenter runtom i världen. OECD slår också fast att Sveriges koldioxidskatt lett till att vi är ”världsmästare på decoupling” – vi minskar utsläppen men ökar välfärden. Klimatförändringarna måste tas på största allvar, men de är också en möjlighet för effektiv, grön svensk industri att ta ledningen på nya marknader. Ett aktuellt exempel är tre av Sveriges största utsläppare av koldioxid – LKAB, SSAB och Vattenfall – som i en gemensam debattartikel (Di 2016-04-03) förklarar hur stålindustrin kan bli fossilfri. Med en grön skatteväxling förbättras den möjligheten.
Intelligent Logistik avslutar referatet med att notera att ”hur koldioxidutsläppen istället ska sänkas, framgår inte av utspelet”. Ingen kan anklaga Timbro för att vara opportunister. Till skillnad från bara tio år sedan skulle få gå ut med förslag på sänkta miljö- och koldioxidskatter. Däremot är Timbro fel ute. I kampen mot klimathotet har gröna skatter en given roll.
Markus Larsson, programchef klimat och miljö, tankesmedjan Fores