Under rubriken ”Tredjepart och bemanning” skriver en anonym anställd vid ”ett stort lager utanför Jönköping” ett debattinlägg på tidningen Jönköpingsnytts hemsida jnytt.se. Skribenten beskriver en tuff arbetssituation med ”logistikjättar” som utnyttjar inhyrd personal och bemanningsföretag för att kringgå anställningsskydd och arbetsrätt.
Utdrag ur ett debattinlägg hämtat från Jönköpingsnytts hemsida jnytt.se
Tredjepart och bemanning
Efter många år på ett stort lager utanför Jönköping blev jag, tillsammans med flera kollegor uppsagda p g a arbetsbrist i början av april. Inte mycket att protestera emot egentligen eftersom vår kund valt att flytta till Göteborg med sin verksamhet. Men jag känner ändå att jag vill belysa en del tveksamheter, som jag ser det, i hur det fungerar ute i arbetslivet i dagens Sverige.
När jag började på lagret ingick vi i samma kedja som butikerna runt om i landet gjorde.
Det var nära till besluten och man kände sig som en spelare i ett lag. Butikerna, kontoret och vi på golvet var en enhet som strävade åt att tillgodose slutkunden med bra service och en bra produkt.
För ca fem år sedan fick vi en ny VD på bygget. Hans vision var tyvärr att flytta kontoret till Göteborg och gå över till tredjepartslogistik. In på banan kom en ny aktör, en logistik-jätte med flera kunder över hela Sverige varav ett antal här i Jönköping. Vi som var på lagret fick anställning på jätten och vi fick även ta med oss våra arbetade år från våran förra arbetsgivare in i den nya anställningen.
Redan nu blir det för mig svårt att förstå hur det kan vara lönsamt? Innan var det ett företag som skulle gå runt, och förhoppningsvis tjäna lite pengar på att tillgodose butikerna med varor. Nu var det helt plötsligt två företag som skulle få utdelning av samma sak.
Förklaringen jag fick var att jätten var specialist på lagerhantering och skulle effektivisera verksamheten. Nu, med facit i hand, gick vi ca tio år bakåt i tiden i utveckling, p g a jättens sämre datasystem samt att det blev mycket tungrott att få igenom förbättringar.
Efter flera år, där man sett hur både miljö och personalvård sjunkit till bottennivå kom så beslutet från vår kund att låta en annan jätte, som lovat lösa uppgiften mycket billigare ta över verksamheten, och då i Göteborg. Varslet gick på 43 personer, d v s så många fasta anställningar som fanns hos oss.
Timanställda glöms bort
Vad som inte framkommit är dock att det även berörde cirka 90 arbetare till. De ingår i något som blivit allt vanligare nuförtiden, bemanningspersonal eller som timanställda. Det sistnämnda körde vi med på vårt lager. Det är arbetslösa individer som anställs efter behov. De rings ibland in på morgonen och tanken är att företaget kan skicka hem dem mitt på dagen eller så fort de gjort klart sin uppgift. Våra timanställda var för det mesta på jobbet eftersom de behövdes i stort sätt hela tiden. Men några rättigheter har de inte, bara skyldigheter. Företaget kan bli av med en människa bara genom att inte ringa in honom eller henne nästa dag.
Efter varslet på oss fastanställda fick jätten ett nytt problem. Hur säkerställa produktionen till sista dagen med kunden? Tänk om alla timanställda slutar? Svaret blev att anlita ett bemanningsbolag. Det är ett bolag som hyr ut arbetskraft efter behov till andra företag. Vi hade inte, på vårt lager, anlitat dem så mycket innan. Nu tågade ett bolag in och lovade våra timanställda tre månaders anställning.
Ingen helgersättning
De flesta skrev på för att säkra inkomsten under den tiden. Nu under påsken visade det sig dock att de bara var anställda tre månader minus två dagar. Varför? Jo, avtalet mellan bemanningsbranschen och fackförbunden gör gällande att rätten till helgersättningar gäller för arbetstagare som är anställda tre månader eller längre. Här lurade alltså bemanningsbolaget sina nya arbetare genom att säga tre månader, men drog av någon dag i anställningsbeviset. Under dessa tre månader är det fyra röda dagar detta gäller. Är det alltså på att lura och utnyttja andra människor dessa företag skor sig? För nu är vi ju inte längre två företag som ska ha del av kakan, utan tre. Våra nya vänner på bemanningsföretagets kontor kräver även sjukintyg av sina anställda från dag ett. Blir det inte väldigt många som ska springa på sjukhusen om alla företag kräver detta?
Osäker tillvaro
Det finns mycket att ifrågasätta när det kommer till bemanning. De som arbetar där får inte ta lån, de vet inte var de ska jobba dagen efter, de får ibland veta först på morgonen om det blir jobb den dagen eller inte. Ja listan kan göras lång, men det kommer bli allt vanligare. Hörde en siffra att i England jobbar 83 % genom bemanning. Vill vi ha det så här? Vad är det som säger att företagsjättarna inte tar in utländsk arbetskraft som gör jobbet för halva pengen? Så har det ju redan blivit inom lastbilsbranschen. Var ska alla svenska medborgare jobba då?
Nåväl, tillbaka till min situation. Vi var alltså 43 som blev varslade av 104 anställda hos jätten i Jönköping. Fackets bud var att LAS-listan skulle gälla. Sist in först ut. Jätten i sin tur ville göra femton undantag. Det rörde sig om nyckelpersoner inom andra kunduppdrag hävdade jätten. Men facket tyckte att det fanns tre månader att utbilda andra personer till de så “otroligt svåra och viktiga uppgifterna” som jätten gjorde gällande att det var. Vi bör här komma ihåg att det rör sig om lagerjobb, och jag har svårt att se något lagerjobb som inte går lära sig på några månader. Särskilt inte i detta fall, eftersom det rör sig om folk med mer än fem år i yrket som skulle ersätta de femton.
Utökat varsel
Nu kontrade jätten med att utöka varslet med 20 personer till. Anledningen var att företaget ville ha större flexibilitet på sina kunduppdrag, de ville ha en större andel bemanningspersonal, för att kunna ligga på ett minimum av folk hela tiden. Vi ska här tänka på att det finns lager i Sverige som drivs av tredjepartsföretag men där samtliga arbetare är från bemanning. Jätten hävdar att de måste göra så för att kunna knyta till sig fler kunder i konkurrens med andra aktörer. Om ett företag hyr in bemanning kan de alltid ligga helt rätt med personalen mot vad som finns att göra, samt att det blir billigare för de får tillbaka 20 % i skatt på varje inhyrd. Det är klart att de inte vill anställa någon om de vet att en fastanställd kostar mer. Men som jag ser det går dessa skattepengar ut ur landet och hamnar i något annat lands pengavalv.
Lag om anställningsskydd kringgås
Detta eftersom jätten och många andra stora aktörer ägs av Tyska staten. Utökningen av varslet var nog bara ett sätt att bereda plats åt de femton undantagen, för de har nämligen redan blivit lovade jobb på samma ställe fast med bemanningsbolagets tröja på sig. Ett snyggt sätt att gå runt lagen om anställningsskydd.
Vill vi ha ett land där stora delar av befolkningen utnyttjas för att de stora och rika jättarna ska kunna bli ännu större och rikare? Vill vi ha ett land där rättigheter på arbetsplatsen inte förekommer? Vill vi att våra barn ska möta arbetslivet som en bricka företagen kan göra vad de vill med? Det vill inte jag, men just nu känner jag mig bara uppgiven och sviken. Hur vill ni ha det?
Med vänlig hälsning
Anonym
(vågar inte annat eftersom jag troligtvis får fortsätta jobba åt jätten, men med bemanningsbolagets tröja).
Läs hela inlägget HÄR