Krönika ur Intelligent Logistik nummer 2 2020. Prenumerera här
När jag skriver detta har det gått en vecka sedan påsken. En påsk som har skrivit in sig i historien som högtiden vi aldrig fick fira. Iallafall inte på det sättet vi är vana vid. Påsken är för många en tradition då vi träffas och umgås med familj och vänner. I år blev det annorlunda.
Coronaviruset har snabbt blivit ett begränsande och lika onaturligt inslag i vår vardag. Det mest självklara, att få umgås med familj och vänner eller att gå till butiken och handla, är numera förenat med risker och samhällsfara. Social distansering är socialt accepterat och ett sätt att visa respekt och ansvar för sin omgivning. Att hosta är fult och har därför helt utraderats i den offentliga ljudkulissen. Läran om virussmittämnen och sjukdomsförlopps demografi har blivit var vuxen människas vetande. Och att mina gamla föräldrar har börjat handla mat på nätet är också det ett exempel på att allt är upp och ner.
Jag borde egentligen inte skriva det, men fram tills nu (peppar, peppar) har varken jag själv eller någon i min direkta närhet drabbats av viruset. Eller rättare sagt, varken jag själv eller någon i min direkta närhet har haft några svårartade fysiska influensasymptom som krävt läkarvård. Jag får ur det perspektivet skatta mig lycklig, även om Corona naturligtvis har påverkat mig på andra sätt. Inte minst känner jag som många andra en oro för mina föräldrar. Med hjälp från sina barn, snälla grannar och inte minst tack vare mammas rådighet och kreativitet, har de hittills ändå klarat sig bra och fått tiden i isolering att vara både kry och relativt uthärdlig.
I vanliga fall består mina krönikor av ca 3 000 tecken subjektiva tyckanden och reflektioner om logistik. Om nu en logistikkrönika någonsin kan vara betydelsefull, så känns det i så fall än mer betydelselöst och fjuttigt nu. Trots det vill jag ändå framhålla att logistiken har ett viktigt uppdrag i att bemästra den situation som viruset har satt oss i. Allt från hur vi säkerställer försörjning av livsmedel, läkemedel och sjukvårdsmaterial till hur vi skalar upp kapaciteten i intensivsjukvården handlar om logistik. Med andra ord är det många yrkesverksamma inom logistiken som direkt eller indirekt bidrar i den livsviktiga kampen mot coronaviruset. Outtröttliga hjältar som gör långa och slitsamma arbetspass för att se till att sjukvårdspersonalen får tillgång till skyddsutrustning, att livsmedelshyllorna inte gapar tomma eller att en behövande inte blir utan sin medicin.
“Logistiken har ett viktigt uppdrag i att bemästra den situation som viruset satt oss i”
Den senaste tiden har jag själv på nära håll fått följa detta hårda arbete. I min nya jobbvardag handlar det om medarbetare som snabbt reagerar och möter upp på hur kapacitetsbehovet hastigt har förändrats hos våra uppdragsgivare och i våra driftverksamheter. Andra kör långa arbetspass på lageranläggningar runt om i landet för att garantera hanteringen av stora in- och utflöden av bl.a. livsmedel och läkemedel. De agerar i skymundan och är precis som riktiga hjältar omedvetna om betydelsen av sina insatser då man ”bara gör sitt jobb”.
Vi vet numera att alla kan bidra till att begränsa smittspridningen. Vi vet också att många gör hjälteinsatser för att ta hand om de drabbade och rädda liv. Få kanske däremot tänker på logistikens hjältar. De som går till jobbet och gör avgörande insatser för att vårt samhälle även ska fungera under kristider. Den sortens hjältar vars insatser möjliggör för andra att göra hjälteinsatser och därmed skapa ännu fler hjältar.
Tobias Jonasson