Tobias Jonasson.
Säkerligen är det få som lyckats undgå att containerhamnen i Göteborg är hårt drabbad av en segdragen konflikt mellan arbetsgivare och ett av de fackförbund som organiserar medlemmar i terminalen. För er få som ändå lycktas med bedriften så kommer här ett försök till en kort sammanfattning av denna dystra och självdestruktiva fars.
I Göteborg finns Skandinaviens största containerhamn. Här hanteras cirka 60 procent av Sveriges containerhandel, jämnt fördelat mellan export och import. I januari 2012 tar den danska koncernen AP Möller-Maersk, via sitt terminalbolag APM Terminals (APMT), under ceremoniella förhållanden formellt över den tidigare kommunalägda containerterminalen i Göteborgs Hamn. Övertagandet innebär att APMT till sina redan 35 miljoner globalt hanterade TEUs eller enheter motsvarander en 20-fotscontainer adderar ca 800 000 containrar per år.
Vad hände sen?
APMTs globala volymer har fortsatt öka medan den lokala verksamheten i Göteborg har totalhavererat. En nyligen rapporterad volymminskning på 22 procent jämfört med samma period föregende år. Orsaken är i all väsentlighet direkt kopplad till att APMT och den fackliga gruppering som organiserar cirka 250 av de 300 fastanställda hamnarbetarna, inte är överens. Konflikten har sin grund i att Hamnfyran inte längre får vara med vid de lokala förhandlingarna som en avtalspart, eftersom de helt sonika inte inte är en part i avtalet. Orättvist tycker Hamnfyran. Rimligt tycker APMT, som har kollektivavtal med Transportarbetarförbundet, och i och med detta följer den svenska lagstiftningen i den så kallade svenska modellen.
Konflikten är i skrivande stund låst i en terrorbalans där Hamnfyrans kompromisslösa rättvisekämpar vill visa styrka och handlingskraft mot sina medlemmar och på motsatt sida en orubblig terminaloperatör som uppenbarligen inte anser att volymtappet väger upp mot risken att skapa obekväma personalpolitiska spridningseffekter i det egna globala nätverket. På läktaren står ett ängsligt kommunalt hamnbolag och infrastrukturhållare utan möjlighet att påverka. Bredvid (eller kanske i korvkön) står varuägare och logistikföretag vars gods på kort sikt blir drabbat och behöver hitta nya mer otillgängliga vägar in och ut ur landet. Vidare har båda sidor i politiken och diverse näringslivsrepresentanter inför öppen ridå uttryckt sina sympatier och utsett syndabockar i konflikten. Någonstans mitt i har medlingsinstitutets supermedlare befunnit sig och gått bet på uppgiften. Deras skildringar av processen får låsningarna i Brexit-förhandlingen att blekna i en jämförelse. I en annan jämförelse kan sommaraktiviteterna på Vallarna i Falkenberg nästan framstå som seriösa och allvarsamma.
Tydligt är att farsen i Göteborgs Hamn har få vinnare. APTM tappar kortsiktigt stora volymer varav en del riskerar att bli permanenta. Samma gäller de logistikföretag vars verksamhet i hög grad är kopplad till flöden genom containerhamnen. Hamnfyrans agerande har fått regeringen att agera genom att tillsätta en snabbutredning där utfallet i slutänden mycket väl kan bli en lagändring i vilken Hamnfyrans möjligheter till att vidta stridsåtgärder i framtiden begränsas. Varuägarna får leveransproblem och regionen tappar arbetstillfällen. Finns det då inget gott som kan komma ur denna bedrövelse?
Konkurrerande hamnalternativ och småsyskon på båda kustsidor klagar såklart inte. Där konsumeras just nu en hel del limpor bröd på bekostnad av Göteborgs Hamns ”volymdöd” och verksamheterna blomstrar. Flera är också övertygade om att en volymökning är där för att stanna. Om man lyfter blicken och tittar i det lite längre perspektiviet så kanske den mest positiva effekten, om än dyrköpt, är att denna typ av händelse kan fungera som en väckarklocka för de aktörer som sitter fast i tröga och störningskänsliga logistiksystem.
Bland de företag som är hårdast drabbade måste nu arbetet påbörjas med att framtidssäkra logistiken och göra den mer snabbfotad och mindre störningskänslig. Även om det kanske blir på bekostnad av kortsiktigt ökade transportkostnader
Störningar i form av naturkatastrofer, krig – eller konflikter liknande den i Götebrogs Hamn blir sannolikt inte mindre vanligt på den globala spelplanen framöver. Störningar i transportkedjan är ett naturligt tillstånd och en omständighet som måste beaktas. Så läxan är dyrköpt men kan på längre sikt ändå leda till säkrare och mer redundanta logistiklösningar hos företagen.
Tobias Jonasson
Logistikkonsult och Göteborgare
Ur Intelligent Logistik nr 5 2017
