Korrosionsbekämpning har länge varit en svensk paradgren. Men nu berättar Ny Teknik att den nya bron över Sundsvallsfjärden redan efter några månader är utsatt för svåra och dyrbara rostskador.
Rostangreppet syns i form av fyra cm tjocka gulbruna beläggningar på stålsponten, framför allt vid spontens hörn och täcker mellan 30 och 40 procent av stålytorna.
För att underhållskostnaderna inte ska bli för stora framöver ska Trafikverket komplettera rostskyddet på stålsponten. Men vilken typ av skydd som ska användas är inte klart än. Flera möjliga metoder diskuteras inom verket: att måla sponten, att lägga på en spänning på konstruktionen, att montera en offeranod (något som rostar i stället för sponten), eller någon form av pågjutning av betong på stålspontens yta.
På Trafikverket är man ”mycket överraskad” över bakterieangreppet och vet inte var bakterierna har kommit ifrån.
Den rostangripna stålsponten är en del av den bärande konstruktionen i Sundsvallsbron. Grundläggningstekniken är ny och innebär att stålspont vibreras ner i havsbottnen för att bilda en fyrkantig låda. Därefter grävs sediment och lera bort inuti lådan, som fylls med sand som packas hårt. Ovanpå sanden gjuts en betongplatta som fästs i sponten med studs och ovanpå betongplattan gjuts sedan bropelaren. När pelaren är färdig kapas sponten.
Det är dock inte första gången en bro i Sverige skadas och måste repareras till mångmiljobelopp.
Ölandsbron har t ex sedan invigningen genomgått åtskilliga reparations- och ombyggnadsprojekt p g a byggfel. Bl a blandades cementen med det bräckta vattnet i Kalmarsund. Detta i kombination med vägsalt har gett allvarlig korrosion. Ombyggnaderna har hittills kostat ca en miljard, dvs mer än hela byggkostnaden.