KRÖNIKA: Incoterms 2020 – en revolutionerande nyhet?

KRÖNIKA: Incoterms 2020 – en revolutionerande nyhet?

Kristina Nilsson. Foto: Fondia.

I januari börjar de nya Incoterms 2020 gälla – det vill säga de standardiserade villkor (utfärdade av ICC) som används när kostnader och ansvar för varutransporter ska fördelas mellan säljare och köpare.

De tidigare från 2010 ersätts då med modernare regler som bland annat ska ta hänsyn till det samhälle vi har idag och spegla de förutsättningar som gäller på transportmarknaden nu.

Mycket har hänt inom transport- och logistikmarknaden de senaste tio åren. E-handeln har fullkomligt exploderat och det finns virtuella speditörer som agerar världen över på nya sätt. Många som inte har hundra år i branschen jobbar idag med spedition och transportköparna kommer ofta närmre den som utför transporten. Kanske är justeringarna av Incoterms därför viktigare denna gång.

ICC har nu satsat på användarvänligheten och språket har anpassats för de som köper transporten istället för till speditörerna (eller juristerna för den delen). Bokversionen av reglerna har utökats med exempel som ska göra de olika villkoren lättare att förstå och tillämpa samt råd och vägledning kring hur parterna ska tänka när man väljer vilket Incotermsvillkor man ska med i sitt avtal. Det finns numera också information om hur de olika avtalen mellan säljare, köpare, försäkringsbolag och transportörer hänger ihop och påverkar varandra.

En annan nyhet är att det i flera av villkoren öppnas en möjlighet för säljaren eller köparen att använda eget fordon i transporten. Detta är, enligt mig, kanske den viktigaste justeringen just eftersom Incoterms ska användas av säljare och köpare och inte av speditören eller transportören.

När det kommer till specifika villkor har de största justeringarna skett i villkoren för DAT (Delivered at Terminal) och FCA (Free Carrier).

DAT ändrar namn till DPU (Delivered at Place Unloaded). Villkoret ändras då från att varorna ska lossas vid en angiven terminal och övergår istället till att säljaren kan ta på sig att leverera till ett annat lossningsställe än just terminalen (exempelvis hos köparen). Detta har tidigare varit otydligt.

FCA används då säljaren lämnar godset på angiven plats. ICC har nu lagt till bestämmelser om utfärdande av transportdokument som bekräftar lastning ombord på fartyget. Detta görs bland annat för att underlätta för de transportköpare som använder flera transportmedel i en och samma leverans. Det får också betydelse om man betalar via remburs – en säker, villkorad betalning i efterhand. Detta eftersom köparen kan be sin transportör att utfärda ett så kallat ombordkonossement till säljaren efter lastning.

Så är det då en revolutionerande nyhet? Nja… När regelverk som funnits en lång tid och är invanda hos användare omarbetas så blir det normalt sett ingen helomvändning. Men modernare, mer lättillgängliga, och anpassade för den värld vi lever i idag, har villkoren definitivt blivit. Eftersom det ju inte primärt är transportbolagen eller speditörerna som ska tillämpa villkoren så anser jag att detta är ett steg i helt rätt riktning. ICC har (äntligen) förstått sin målgrupp.

 

Kristina Nilsson,

Jurist med fokus på avtalsfrågor inom transport och logistik på Fondia.


Läs mer