Hilda Hultén, Chefredaktör Intelligent Logistik, analyserar chefsbytet i PostNord.
Idag meddelade Postnord att man avsätter Håkan Ericsson som vd och koncernchef med omedelbar verkan. Populära Sverige-chefen Annmarie Gardshol tar över som tillförordnad koncernchef. Syftet är enligt bolaget att förändra ledarskapet – och den nya ledaren får en tuff uppgift.
Få företag får så mycket skit både i media och i fikarummen som Postnord. Försenade och borttappade paket, dålig lönsamhet och bantad postservice, inte minst på landsbygden, gör att de flesta ser rött när de hör ordet Postnord.
En bakgrund till att man ser just rött är också just röd – samgåendet med danska posten som gjordes 2008. Den efterföljande, snabba digitalisering av postförsändelserna i Danmark har gjort att den danska verksamheten haft det tufft – vilket gått ut över hela koncernens lönsamhet. Medan verksamheten i Sverige, där digitaliseringen inte alls gått lika snabbt, i stort sett varit lönsam men till stor del fått stå för notan för den danska brevverksamhetens snabba ras. I satirprogrammet Svenska Nyheter gjorde man sig lustig över det krisande postbolaget och initierade en “Pexit”-kampanj för att Sverige ska lämna tillbaka danska posten – initiativet fick 70 000 röster.
Man kan såklart raljera om Postnords otillräcklighet. Men man måste som företagare och logistiker också förstå proportionerna i det omställningsarbete som Postnord håller på med – på fem år har paketvolymerna ökat med 50 procent samtidigt som brevvolymerna rasat. Hur hade ditt eget företag klarat att totalt byta verksamhet? För det är faktiskt det det handlar om för Postnord – att gå från 400 år som postbolag till att på några få år bli en logistikleverantör och hantera det växande paketberg som vi konsumenter väljer att skapa genom att handla på nätet och beställa hemleveranser. Det är “Same, same – but different!”
Mycket av kritiken är befogad – samgåendet med posten i Danmark var en ekonomisk katastrof, inte minst eftersom danskarna ställt om till digital postgång betydligt snabbare än oss svenskar. Bolaget har också börjat med omställningen på tok för sent. Och brister i leveranser av brev och paket drabbar både individer, samhället och företagare – där måste det ske en snabb förbättring. Kundnöjdheten är bottenlåg, men å andra sidan verkar de flesta andra logistikbolagens kunder vara lika missnöjda.
Å ena sidan har Postnord en stor fördel mot andra transportörer i sin starka infrastruktur och logistikapparat, när det gäller att nå hela Norden med paketleveranser är Postnords marknadstäckning faktiskt oslagbar. Samtidigt så kräver paket en helt annan typ av terminalstruktur, fordon, hanteringsutrustning och leveranssätt än breven gör. Postnord gör mycket för att förbättra dessa delar, öka paketkapaciteten och klara av de produktionstoppar som e-handeln skapar. Bland annat är Postnord den enskilt största beställaren av logistikfastigheter i Sverige de senaste åren, man bygger både nya paketterminaler och nya lager för tredjepartslogistik. För inom det området – alltså att hantera andra företags logistik – är Postnord också störst i Sverige.
Ett kvitto på att Postnord klarat omställningen hyfsat är att förra årets Black Friday faktiskt gick ganska bra, de 2,2 miljoner paketen kunde trots allt hanteras och levereras hjälpligt. Att man innan dess höjde priset på paketförsändelser inför julhandeln med fyra kronor per kolli orsakade dock stor irritation bland e-handlarna. Där handlar det kanske främst om brister i kommunikationen med kunderna.
Jag har inga åsikter om Håkan Ericssons ledarskap eller gärning under sina år som koncernchef på Postnord, men jag kan konstatera att han haft en minst sagt utmanande uppgift – precis som hans efterträdare kommer att få.
I en krönika i Intelligent Logistik hösten 2017 beskrev vår krönikör Tobias Jonasson uppdraget som att gå på “agilitykurs med en blåval”. Han gjorde hatten av åt Postnord – mitt i en brinnande mediestorm. När han i senaste numret följde upp krönikan med en ny replik på temat PostNords omställningsarbete, var även det i positiva ordalag.
Annmarie Gardshol tar över som tillförordnad vd efter Håkan Eriksson. Foto Postnord.
När det gäller Postnords Sverigechef Annmarie Gardshol så har jag bara hört bra saker om hennes ledaregenskaper – av andra Postnord-chefer beskrivs hon som kompetent, konsekvent, kunnig och framförallt målinriktad. Så kanske vore det inte så dumt för Postnord att behålla henne på vd-posten. Om det skulle stärka det blågula inflytandet i tvåstatsbolaget så skulle även det vara positivt.
Oavsett vem det blir som ska leda postskutan framöver så är en sak säker: Att hantera skitstormen samtidigt som man skyndar på omställningsarbetet känns inte som den lättaste av uppgifter. Dels gäller det att navigera och skapa riktning i ledarskapet i hela den “blåvalsliknande” jätteorganisationen, och få alla “fenor att paddla åt samma håll”. Och dels är det att fortsätta öppna upp logistikmarknaden, skapa gemensam infrastruktur för både transporter och leveranser, och inte fortsätta försöka äga all infrastruktur och alla servicelösningar själva som det sett ut hittills. Transportbranschen måste också lära sig att köpa och sälja ledigt transportutrymme i lastbilarna som man gör inom sjöfarten och flyget, och få till en fungerande självreglering kring samordningen av stadsleveranserna. För de allt trängre städerna kommer inte att tillåta att i princip tomma lastbilar kör runt på gatorna bara för att speditören ska få ha sin logga i blickfånget. Den omställningen blir tuff, men den måste göras.
Jag önskar Postnord och resten av logistikbranschen lycka till – och god bättring.
Hilda Hultén, Intelligent Logistik
