Krönika: Vem är det som kör? Ja, vem kör egentligen?

juli 12, 2018 ARBETSMARKNAD , LOGISTIK , TRANSPORT
Krönika: Vem är det som kör? Ja, vem kör egentligen?

Tobias Jonasson är logistikprofil och krönikör för Intelligent Logistik.

Godstransporter på väg är blodomloppet i samhället – utan dem dröjer det inte länge innan allt stannar. I princip alla kritiska samhällsfunktioner är beroende av vägtransporter som i sin tur är beroende av att någon sitter bakom ratten. Det finns därför anledning till oro när chaufförerna nu håller på att bli en akut bristvara. Insikten att transportnäringen måste arbeta i en motvind av orkanstyrka för att attrahera nya förmågor att ta plats i hyttens förarsäte gör mig inte lugnare.

Ur Intelligent Logistik nummer 4 2018 – vill du läsa mer: prenumerera här!

TYA, Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd, bedömer att det kommer behövas 50 000 nya lastbilsförare de närmaste 10 åren. I det kortare perspektivet handlar det om ca 3 000 chaufförer bara det närmaste halvåret. Den bakomliggande orsaken till den stora efterfrågan är en olycklig kombination av flera sammanfallande omständigheter.

Precis som många andra branscher slår en våg av pensionsavgångar mot transportnäringen. Detta samtidigt som allt färre unga väljer att söka in på gymnasiernas fordons- och transportprogram. Lägg därtill att behovet av godstransporter ökar, vilket i sin tur driver på efterfrågan ytterligare och vidgar gapet mellan tillgång och efterfrågan ännu mer. En annan ack så viktig detalj är kravet på yrkeskompetensbevis som kom 2016, och som visserligen är bra för trafiksäkerheten men innebär att lantbrukare och pensionerade chaufförer som förr gärna hoppade in som sommarvikarier bakom ratten nu måste sätta sig minst 35 timmar i skolbänken före så sker. Inte så lockande kanske för några veckors extraknäck. Det blir också en mental tröskel varje gång en chaufför nu ska förnya sitt bevis, som kanske väcker frågan: Är det verkligen det här jag ska ägna kommande fem år av livet åt?

Än så länge yttrar sig chaufförsbristen främst under semestrar och helgperioder. På längre sikt riskerar dock konsekvenserna bli långt mer akuta i form av förseningar, stillastående fordon och uteblivna leveranser.

För att förmå fler unga att välja ett liv på vägarna krävs att chaufförsyrket framstår som en attraktiv sysselsättning med goda framtidsutsikter. För kritisk samhällsfunktion och liknelser med blodomlopp till trots, har chaffisyrket inte något särskilt gott rykte. Stereotypen avbildas som en träskoprydd, ovårdad, äldre snubbe med dåliga läs- som matvanor. En bild som i de allra flesta fall naturligtvis inte är korrekt. Inte heller gynnas rekryteringen av att chaufförsyrket hör till de “farligaste yrkena” med flest skadade i arbetsrelaterade olyckor. Forskare vid Karolinska institutet och Centrum för arbets- och miljömedicin skriver i en rapport från 2017 att det varje sjätte dag sker en så allvarlig skada bland chaufförer att denne drabbas någon form av invaliditet. Var tredje vecka inträffar en allvarlig fallolycka bland chaufförer med sjukskrivning på i genomsnitt 3,5 månader som följd. Lägg där till stress, oregelbundna arbetstider och mycket stillasittande, så framstår yrket som direkt hälsovådligt.

Lastbilstillverkarna har länge arbetat för att minska mänsklig inblandning i framförandet av fordon, så kallade autonoma eller självkörande lastbilar. En sådan utveckling innebär att förarbristen i viss mån kan pareras genom att behovet minskar. Även om utvecklingen går snabbt lär det dock dröja länge innan självkörande fordon blir vanliga i mer komplexa trafikmiljöer. Ändå är debatten om en utdöende yrkeskategori i full gång, vilket får antas förstärker problematiken på kort sikt. Vem vill utbilda sig till något som håller på att ersättas med maskinell intelligens?

Vårt behov av att flytta gods ökar. Lastbilstransporter är i hög grad en förutsättning för detta, och under överskådlig framtid är lastbilarna beroende av förare. Hur säkerställa  tillgång på personal till ett yrke som har dåligt rykte, förenas med allvarliga hälsorisker och dessutom förväntas försvinna?  Känns som en smal, ringlig och brant sluttande bergspassage som vi på något sätt behöver ta oss förbi. Frågan blir; Vem är det som kör? Ja, vem kör egentligen?

Tobias Jonasson

Ur Intelligent Logistik nummer 4 2018 – vill du läsa mer: prenumerera här!


Related articles

0 Comments

No Comments Yet!

You can be first to comment this post!

Leave a Reply