#Banaväg – metoo-uppropet som dog

mars 8, 2018 ARBETSMARKNAD , TRANSPORT
#Banaväg – metoo-uppropet som dog

– Jag trodde verkligen att nu, nu ska vi vara med och skriva historia! Istället blev det tvärnit, säger Beatrice Färdigs. Foto Klara Eriksson

Medan andra branscher står upp mot trakasserier så försvaras sexismen med näbbar och klor inom transportbranschen. Det menar Beatrice Färdigs, lastbilschaufför och etnolog, som förvånats över det dåliga genomslaget för transportbranschens #banaväg.

De branschspecifika #metoo-uppropen har rensat luften inom många yrkeskårer i Sverige, och ribban har i många fall höjts vad gäller vilket beteende som är accepterat. I transportsektorn har rörelsen däremot inte fått samma genomslag. Beatrice Färdigs är en av dem som hoppades att #metoo skulle väcka debatt även inom transportbranschen. I december publicerades hennes debattinlägg ”Vårt #metoo-upprop dog: ”Man ska tåla lite skit” i tidningen Metro. I insändaren beskriver hon hur uppropet #banaväg till skillnad från i många andra branscher motarbetas istället för hyllas. Och det både av män och kvinnor.

– Jag trodde verkligen att nu, nu ska vi vara med och skriva historia! Istället blev det tvärnit. Snarare än att bana väg för kvinnors rätt till sina kroppar och sin integritet banades det väg för män och kvinnor att fortsätta kränka och förnedra. Helt ofattbart, säger Beatrice Färdigs.

Dålig respons för #banaväg

178 personer har på något sätt deltagit i uppropet #banaväg och ett 20-tal berättelser har kommit in. Det är väldigt lite jämfört med andra upprop där tusentals engagerat sig. En av initiativtagarna till #banaväg är Tove Winiger, politiskt sakkunnig på Sveriges åkeriföretag, men som startade uppropet som privatperson. Trots den svaga responsen tycker hon inte att uppropet varit bortkastat.

– Det är möjligt att uppropet blivit mer kraftfullt med en snävare avgränsning till trafikslag. Jag tror inte att folk identifierar sig med att de jobbar i transportbranschen, man ser sig som flygvärdinna eller lastbilschaufför, säger hon och pekar på att det även finns en viss överlappning av initiativen – till exempel har statligt anställda ett eget upprop.

”Alla har varit med om något”

– De kvinnliga lastbilschaufförer som hört av sig har uttryckt att lite skit får man tåla i vår bransch, säger Tove Winiger. Foto Klara Eriksson

Vare sig Beatrice Färdigs eller Tove Winiger tror att orsaken skulle vara att transportbranschen, till skillnad från andra yrkesområden, är befriad från sexism.

– Min personliga uppfattning är att alla kvinnliga chaufförer man talar med, alla har varit med om något, inte alltid grova saker men de flesta har fått kommentarer. Man känner sig utsatt om man till exempel ska leverera något ensam på kvällen, utan larm och utan kameror, säger Beatrice Färdigs.

De berättelser som trots allt kommit in till #banaväg vittnar om samma sak – visst finns det män som går över gränsen i transportbranschen.

– Det verkar som att kollegor eller arbetsgivare inte i första hand utgör något problem, utan som att kunder ofta är problemet – att du som chaufför ska lämna till nåt gubbslem. Och samma om du är konduktör, då är det passagerarna som kan bete sig illa, berättar Tove Winiger.

”Tåla lite skit”

Det finns förväntningar på att man inom en mansdominerad bransch som transport ska vara hårdhudad och ”tåla lite skit” och det kan vara en förklaring till det dåliga genomslaget, menar Beatrice Färdigs.

– Det kanske är så att har man gett sig in i branschen som kvinna så anser man sig kanske vara rätt tuff, så det kanske det finns en stolthet i det. Man kanske är rädd att framstå som svag eller ”PK” om man klagar, säger Beatrice Färdigs, en bild som delas av Tove Winiger.

– De kvinnliga lastbilschaufförer som hört av sig har uttryckt att det är så – att lite skit får man tåla i vår bransch. Men också att de oftare fått utstå övergrepp i hemmet än på jobbet, säger hon.

Positiva spridningseffekter

Hon pekar på att rörelsen fått positiva spridningseffekter som hon inte förväntat sig.

– Åkarna som jag talat med i min yrkesroll  säger att för dem är det nolltolerans som gäller mot sexuella trakasserier. De ser det som en förutsättning för att kunna ha bra arbetsplatser med både män och kvinnor. Jag har hört att anställda blivit uppsagda för att de varit för närgångna, säger hon.

Bristen på chaufförer är stor och därför tittar Sveriges åkeriföretag även på möjligheter att göra chaufförsjobbet mer attraktivt till exempel genom att göra arbetsvillkoren mer kompatibla med familjeliv, berättar hon.

– Arbetsplatserna måste bli bättre. Människor idag är annorlunda – det är viktigt att både kunna jobba och vara med sina barn. Vi måste få till en annan kultur och uppnå en reell förändring, så att det funkar att få ihop ett familjepussel, säger Tove Winiger.

Stort genomslag bland sjöfolk

Frida Wigur är initiativtagare till sjöfolkets upprop #lättankar, som fick en helt annan respons än #banaväg.

– Jag startade uppropet i affekt – jag var upprörd över det några äldre sjömän skrivit i en annan facebookgrupp – de drog paralleller mellan att prostituerade skulle ha ”sexuellt trakasserat dem” och #metoo. Jag ville ha ett annat forum och bjöd in de jag kände och så på ett dygn var vi 300 personer, berättar Frida Wigur.

Att arbeta på sjön innebär att flera veckor med samma arbetskamrater, och det här skapar en speciell miljö som kan bli särskilt obehaglig som kvinna. #lättaankar har samlat 1 200 personer och drygt 200 vittnesmål har kommit in.

– Jag blev inte förvånad över responsen men däremot över vad folk har blivit utsatta för. Det som gjort mig mest förbannad är när vittnen beskriver att de försökt göra något åt ett problem, och antingen blivit hånade eller bortviftade med ”man måste kunna ta lite när man jobbar med karlar”.

Av Klara Eriksson

Artikel ur Intelligent Logistik nr 1 2018

 

Vittnesmål från #banaväg och #lättaankar

”Möte med rederiets personalchef. Jag berättade vad som hänt. Han bara tittade på mig, skrattade och sa att han inte tror på mig. Sen var mötet slut.”

#lättaankar

 

“Har du torkat fittan?” Sa min överstyrman när jag kom ut från toaletten… Varpå han tog tag i min hand och sa. “Får jag känna om du är blöt!?” “Har du torkat fittan med handen!?”

Han hotade sedan med att han är min chef och om jag inte följde med till hans hytt (detta var mitt i natten) för att lämna pisse-prov och blås-prov så kan han se till att jag åker av båten. För han har “ordnat” sånt tidigare…

#banaväg

 

”… det är helt tomt på folk, då kommer två manliga besättningsmän in och börjar dra iväg med mej…det hjälper inte att jag säger att jag inte vill, och försöker ta mej loss. De drar in mig i en hytt… slänger ner mej på en soffa, tar fram silvertejp och tejpar ihop händer och fötter så att jag inte kan röra mej och säger att vi ska ha lite “roligt” för det vet dom att jag vill…”

#lättaankar

 

”Jag har varit med om alltifrån att Överstyrman sagt att det är min plikt som enda kvinna ombord att ligga med dem som begär det, till att det kommit in män i min hytt på nätterna.”

#lättaankar

 

”När jag jobbat i land ett tag hörde jag att båten där allting hade börjat sökte folk igen och tänkte söka eftersom han ju inte var kvar. Men då fick jag svar från kontoret att JAG inte var välkommen att jobba på rederiet längre.

#lättaankar

 

”Jag var 17 bast när båsen knatade in i min hytt och la sig i min koj. En 17årig elev som fick hantera en full, vuxen tvåbarnsfarsa, som bara ville ”ta lite”.

#lättaankar

 

“Men lilla gumman, jag har seglat sedan innan du var född, jag tror jag vet vad jag håller på med”

#lättaankar

 

”Det kom en ny rep ombord. En dag i mässen säger han rätt ut “var är knullistan?”. Jag frågar va fan han menar. Han svarar “ja listan man skriver upp sig på när man vill knulla med dig”. Jag kände mig både rädd och ledsen. Ifrågasatte mig själv om jag hade verkat inbjudande.”

#lättaankar

 

”När jag va på en båt så festade vi ganska hårt. Jag blev packad och gick och la mig. Senare kom repen in och kröp ner. Jag sa inget för jag va så full att jag inte kunde. Han hade sex med mig. Jag ville inte men jag sa inte heller nej eller gjorde motstånd då jag va så full att jag inte kunde. Tyckte i flera år att det inte va en våldtäkt då jag själv hade satt mig i sitsen. Har inte berättat det för någon. Skäms så. Jag känner fortfarande delvis att jag för skylla mig själv”

#lättaankar

 


Related articles

0 Comments

No Comments Yet!

You can be first to comment this post!

Leave a Reply