En marknadsanalys av intermodala tjänster från VTI, på uppdrag av Transportstyrelsen, visar att den negativa bilden av tågtransporter och bristande infrastruktur gör att kombitransporterna inte ökar, trots en stor överkapacitet i många kombiterminaler inne i landet.
Samtidigt är den politiska målsättningen att järnvägstransporterna ska öka kraftigt och mycket stora investeringar har gjorts i kombiterminaler de senaste 10 åren. Intermodala transporter och kombinerade transporter används ofta synonymt. Begreppet kombinerade transporter har dock funnits mycket längre och avsåg då transporter där järnvägen och lastbilar kombinerades. Numer räknas en kombinerad transport som att lasten antingen går på järnväg, inre vattenvägar eller till havs och med lastbil, eller mellan två trafikslag, där inte lastbil är inkluderat.
För många typer av gods är inte en intermodal transport rimlig, t ex för virkes- och bulktransporter, medan det för andra varor, såsom detaljhandels- och livsmedelsvaror, finns en valmöjlighet hur godset ska transporteras. Det är då som aktivt beslut kan tas för en intermodal transport.
Transportbeslutet är också styrt av tåglägen, finns inte kapacitet på spåren kan inte transporter göras med järnväg. Detta kan potentiellt innebära att vissa (tåg)affärer/transporter inte blir av och godset går på väg istället.
Kapacitetstilldelningen är alltså sammanlänkad med överflyttningen av gods från lastbil till järnväg. Vissa aktörer tyckte att ad hoc-processen hade försämrats. Nu måste man ansöka 5 dagar före trafikstart. Det behövdes inte tidigare när det gick att ringa till en tidtabellskonstruktör för att få ett tågläge. Men Trafikverket har samtidigt krav på sig att det måste gå till på ett konkurrensneutralt sätt och då kan de inte ge olika information till olika aktörer. Flera aktörer menade att på kontinenten och i Sverige tycker man att det finns vissa problem med kvalitén,
Sveriges infrastruktur är undermålig och eftersatt. När varuägare läser om alla problem som finns på järnvägen så skyr de järnvägen som transportmedel. De intermodala terminalerna är en viktig ingrediens i det hela, liksom terminaltekniken i dessa. Det finns runt 27 intermodala terminaler i Sverige och många av dessa har överkapacitet, speciellt i inlandet. Sen finns det några med bra lokalisering, ofta i storstadsområdena, som har underkapacitet. Problemet med många terminaler är att relationerna blir färre och tågen kanske inte åker fullastade, vilket inte är optimalt. Ett effektivt koncept som kommer mer och mer är torrhamnskonceptet.
Statistiken på intermodala transporter är bristfällig. Ett problem är att information för containrar som transporteras med järnväg eller båt klargör inte vilken av containrarna som sedermera transporteras med lastbil, järnvägsstation eller från lastnings- eller lossningshamnen. Ett annat problem är att informationen om godsmängder och godstransporter finns i den officiella statistiken enbart i relation till respektive trafikslag och inte till hela transportkedjan för godset. Detta innebär även att en viss del av godset kan räknas flera gånger om en intermodal kedja existerar.
Givet de problem som finns fås från Sveriges Officiella Statistik att, för transporterad godsmängd har de intermodala transporterna ökat en aning vid jämförelse mot lastbilar fram till 2012. Sedan byttes skattningsmetod för lastbilsstatistiken och det går inte att jämföra längre. Men de intermodala inlandstransporterna ligger på en väldigt låg nivå, 2012 var andelen 2,4 procent, medan andelen utlandstransporter ligger mycket högre, 2012 var andelen 85 procent.
Undersöks transportarbetet är inte trenden lika tydlig, där verkar andelen mera ligga still förutom för utlandstransporterna som sjunker lite. Men andelen är högre, 2012 var andelen 12 procent för inlandstransporterna och 59 procent för utlandstransporterna. Jämför man de intermodala transporterna för transporterad godsmängd mot de totala järnvägs¬transporterna är andelen mycket högre, men där har andelen intermodala transporter legat stilla alternativt sjunkit lite sedan 2009 som hade störst andel intermodala transporter. Nivån låg då på 18 procent för både utlands- och inlandstransporter, 2014 låg de på 15 procent. Liknande trend fås för transportarbetet, men där är andelen intermodala transporter högre. 2009 var det 27 procent för inlands- och utlandstrafiken, 2014 var den 24 procent.