Hatten av för Postnord som går igenom ett gigantiskt omställningsarbete som ser ut att lyckas, skriver Tobias Jonasson. Foto: Postnord.
Tanken var först att formulera detta inlägg som ett öppet brev, men med hänsyn till medias omfattande rapportering om Postnords kvalitetsbrister skulle risken uppenbarligen vara överhängande att budskapet aldrig når fram.
Frekvent har det nämligen rapporterats om Postnords oförmåga att fullgöra sitt uppdrag, där folk i olika sammanhang vittnar om trasiga, försenade eller till och med försvunna brev och paket. För den som vill fördriva tiden med något meningslöst går det numera även att ladda ner ett spel i mobilen som går ut på att kasta så många paket som möjligt in i postbilen så att de går sönder.
Det har i rapporteringen även framstått som att det i Postnords personalhandbok för chaufförer ingår att på värsta Falling Down-manér gå bärsärk på sina medtrafikanter. Missnöjet verkar inte veta några gränser.
Den svenska postverksamheten har sina rötter ända tillbaka till 1600-talet där så kallade postbönder enligt den första postförordningen skulle se till att posten kom fram. Postbönderna var bosatta längs de stora vägarna i Sverige och hade som uppgift att när posthornet ljöd “göra sig färdig att straxt anamma brefven af honom och dermed oförtöfvadt genom natt och dag, oaktadt hvad väder som vara kan, vidare fortlöpa” minst en mil på två timmar. Dagens moderna, statliga postverksamhet är också resultatet av ett samgående mellan Sveriges och Danmarks respektive postverksamheter. Mot bakgrund av utvecklingen på postmarknaden föreslog regeringen (genom den dåvarande näringslivsministern Maud ”Med-Näsa-För-Affärer” Olofsson) 2008 ett svensk-danskt samgående. Motivet bakom förslaget var ur ett svenskt perspektiv att samgåendet erbjöd väsentliga möjligheter till ökade volymer och finansiella resurser, och att det skulle skapa värde genom positiv inverkan på framtida tillväxt och lönsamhet för Posten AB. Samgåendet som blev verklighet i juni 2009 innebar att två logistikolosser med nära 55 000 anställda enades i Posten Norden för att senare namnändras till Postnord – förlåt PostNord.
Tobias Jonasson.
Redan före samgåendet var förutsättningarna att bedriva postverksamhet i både Sverige och Danmark under stark förändring, något som sedan dess accelererat ännu snabbare. De förändrade förutsättningarna består framförallt i en kraftig minskning av brevvolymerna kombinerat med e-handels skenande paketvolymer. En verklighet och utveckling som Postnord har haft svårt att hinna anpassa sig till och vars konsekvenser har blivit livligt uppmärksammade. Att PostNord blivit tagna med pyjamasen på av denna snabba utvecklingen är ingen hemlighet och bekräftas bl.a. av ett pressmeddelande från 2010, där man självsäkert konstaterar att verksamheten är ”väl rustad inför de utmaningar som väntar när brevvolymerna sjunker och stora delar av postmarknaderna inom EU avregleras”. Undersökningar vittnade även om att kunderna var nöjdare än någonsin och att nya kvalitetsrekord slagits i såväl Sverige som Danmark.
Att ett brev som vi stoppar i lådan ena dagen kommer fram i fullgott skick andra dagen har för de flesta varit lika självklart som att det kommer dricksvatten i kranen eller att det obehagliga ögonblickligen försvinner när man spolar på toaletten. Denna välutvecklade samhällsservice och djup rotade vana är med andra ord inget man jublar över när den fungerar, men som på djupet berör när den ”klickar”. Få eller inga är de drabbade som har överseende eller finner tröst i att Postnord är mitt uppe i ett gigantiskt omställningsarbete från en vältrimmad anti-digital processindustri av brevdistribution till en snabbrörlig serviceleverantör i en digital omvärld. Ungefär en lika stor utmaning som att gå på agilitykurs med en kopplad blåval eller att göra om Skatteverket till en nöjespark.
Även om jag själv inte är bosatt i en särskilt gles bygd eller på annat sätt drabbats personligen av några Postnord-relaterade missöden, vågar jag ändå påstå att man är på rätt väg mot att återställa sin forna gärning och prakt. Jag vill därför passa på att göra hatten av till Postnord. Både för det ni har levererat historiskt och den utmaning ni står inför och sakta håller på att anpassa er till. För detta har ni i alla fall min respekt. Kämpa på! Jag vet att ni kan!
Tobias Jonasson
Logistikprofil och krönikör i Intelligent Logistik.
